Note: I sincerely apologize for updating so late. I was so busy with schoolworks that I can’t find enough time to make this next chap. I hope you’ll still continue reading my fanfic despite my shortcomings. This fanfic would almost be over. By the way, I’m currently posting a story in my other blog. http://storiestobeshared.blogspot.com/ If you have time you might as well read it. I’ll be posting its chapters every day. Thanks for the support Gems! Love lots! <3
_________________________________________
Devon: James? Anong ginagawa mo?
James: (lumingon kay Devon) I am Aladdin. And you are? Are you Princess Jasmine?
Devon: (ngumiti) Ahhh yes. I am Princess Jasmine, your princess. Give me the teapot please? (sinubukang kunin ang teapot)
James: No! You can’t have the lamp! The genie must grant my 3 wishes! And you! (tinuro si Devon) You are certainly not Princess Jasmine!
Devon: Hindi! Ah no! This is me! Jasmine!
James: No you’re not! You may have the same skin tone as hers but I’m pretty sure you are not Jasmine. She wears this cute blue costume, not like you. I think you are Jaffar?!
Devon: (nagsalita sa sarili) Loko toh ah! Gawin ba akong si Jaffar?! Ganun na lang ba ako kapanget?! (hinawakan sa kamay si James) Tama na nga yan! Alright Aladdin, let’s go home now.
James: Do not touch me Jaffar! (tumawa at naglakad mag-isa)
Devon: (sighed) Hay nako James.
_________________________________________
Devon: (nagsusulat ng diary)
Dear Diary,
Magdadalawang buwan at kalahati na rin simula nung maaksidente si James. Mahigit tatlong lingo na rin akong nag-aalaga sa kanya. Sabi ng doctor niya, yung attacking therapy daw ay makakatulong sa kanya. Kapag dinala namin siya sa mga lugar na madalas niyang pinupuntahan dati, baka raw unti-unti siyang makakaalala. Kaya dinala namin siya ni Fretzie sa amusement park. Nung sumakay siya sa mga rides para siyang bata. Sumisigaw, humiyaw, enjoy na enjoy talaga habang ako naman nalulula na, nasusuka na nga ako eh. Sumama pa lalo yung pakiramdam ko nung sinabi sakin ni James na gusto niya ulit sumakay at ayon wala akong nagwa kundi pagbigyan siya. Kahit na medyo nahihirapan na ako kailangan ko itong gawin para kay James. Miss na miss ko na ang dating James. Hinihiling ko nga parati, at kahit alam kong impossible, na sana bukas, pagising ni James, maalala na niya ang lahat. Minsan nga sinubukan kong ipalala sa kanya ang mga ginagawa naming dati.
_________________________________________
Devon: (nilapitan si James habang naglalaro) Hello!
James: (naglalaro pa rin ng PSP at di pinansin si Devon)
Devon: TADAH! (nilatag ang dalawang pendant nila ni James) Hello, I’m Devon. What’s your name? (nagboses lalaki) Hi, I’m James. Nice to meet you. (naglalaro-laro) We are lovers. We took pictures together, hold each other’s hand, go to the beach, and kissed! (pinagkiss ang dalawang pendant) We love each other very very much! (tumigin kay James na hindi man lang tumingin sa kanya at naglalaro pa rin) (sighed)
James: But she suddenly left him. (hiniwalay ang dalawang pendant at nagpatuloy sa paglalaro)
Devon: James? Can you remember now? Did you remember something? James? (ginalaw-galaw si James)
James: (biglang huminto at hinawakan ang ulo)
Devon: James? Okay ka lang?
James: AHHH! (namimilipit sa sakit)
Devon: James? (hugged James)
James: Aarrgghh! (tinulak si Devon at tumakbo)
~END OF FLASHBACK~
_________________________________________
Devon: (hinihila si James papasok ng practice room dati) James! Don’t be nuisance! You are not a child anymore! Just get inside for once please! I want you try to remember this place! You used to practice here, with your band! You like singing and playing guitar! Please try to remember.
James: No! I don’t want to! Just let me be! I don’t like this place! I don’t want to sing nor play the guitar! Leave me alone! (umupo at tinakpan ang tenga)
Devon: Makinig ka nga James! Wala akong pakialam kung pumayag ka man o hindi, hindi ako titigil! Hindi ako susuko James. Alam kong babalik rin ang alaala mo. Mag-aantay ako, kahit gaano pa katagal. Kahit umabot pa ito ng 10 taong, hindi kita iiwan. Hanggat na bubuhay ako aalagan at mamahalin kita.
_________________________________________
Doctor: Minsan talaga ganyan umaakto si James. He wants to split in two personalities. To the things he doesn’t want to remember, he slowly shuts the door to his heart. So those things that hurt-
Devon: Alam ko po iyon Doc, pero wala na po bang ibang paraan?
Doctor: Meron ding ganitong kaso noon pero hindi na bumalik ang alaala ng patient ko. Even though we all believe in miracles, the possibility of regaining James’ memory back is low.
Devon’s mind: Miracle, miracle, miracle.
_________________________________________
WM: I’m free now! Yehey! I might post the next chap on Friday. Thanks Gems and more power! Sana makapunta ako sa ASAP Cebu ngayong March 27. Sana! :)
galing ng pagkakasulat :))
ReplyDeleteit gets better and better
yes! updated at last!
ReplyDeletekaya pala gulong2x ako sa last chapter, yun pala may amnesia si James. kwawa naman c DD.
Go devz! kaya yan!
patapos na pala eto. sad naman. nabasa ko na rin yung isang story. ganda rin, super!
ReplyDeletegaling mo ms. wrtr ah!
next chap na po!
Did u watch DOREMIFASOLATIDO noh? may halong ganun ang story but nice... :)
ReplyDeletehango pala ito sa do re mi fa so la te do na korean drama...eheheee
ReplyDelete-grabeh taLaga ang iYak ko sa kOrean dramang ito...sObra..